Hej igen!
Det finns ju verkligen mycket att fundera över i vår VA-bransch. Det finns olika utspel, lagar, förordningar, praxis, direktiv mm, mm. Allt detta måste vi förhålla oss till på ett eller annat sätt. En anledning är förstås att det vi gör helst ska rimma väl med slutmålet, så att vi inte i vår iver att lösa avgränsade uppgifter suboptimerar gentemot de stora penndragen. Det här är inte alltid lätt. Samtidigt finns sällan resurser att lösa den enskilda frågan på det allra bästa sättet, utan vi får ofta nöja oss med en viss kompromiss. Var går skiljelinjen mellan vettig kompromiss och oklok suboptimering? Omöjligt att säga generellt. Ibland kan det säkert vara klokt att vara lite kortsiktig för att kunna ”övervintra” och hålla nöden från dörren. Visst, man kan räkna lite på det utifrån investeringar, avskrivningstider, break-even osv., men det är lätt hänt att kloka saker får ge vika bara för att det finns ännu klokare eller med andra ord att saker går i stå för att det bästa blir det godas fiende.
Har någon möjligen en bra tankeprocess runt detta?
« Tillbaka till Cirkulation
Det finns inga kommentarer till “Låt inte det bästa bli det godas fiende!”